Jag är så jävla äcklig!

Som smått börjat jag inse att jag antagligen bara har blivit utnyttjad. Igen.

Jag hatar det! Jag hatar att min längtan efter lycka gör mig så naiv, så blind.

Äcklig äcklig äcklig...

Egentligen så borde jag väl skylla mig själv. Det är klart att om man går klädd som en hora så blir man behandlad som en.

Men jag saknar närhet, jag saknar kärlek. Det gör mig svag och jag orkar inte stå emot.

Freefall, freefall all through life.

..................................................

................................

Föresten. Många har frågat varför jag skär mig, varför jag inte döljer ärren, en massa frågor som jag inte har haft riktiga svar på.

Endel av självskadandet är pga mitt självhat, och överföring från psykisk till fysisk smärta. Men det har varit svårt att hitta ord, men nu tror jag att jag tillslut har hittat dem.

Från boken Zebraflickan har jag hittat de stycken som förklarar mycket om varför jag gör som jag gör. Det är en lättnad, att äntligen kunna sätta ord på sånt inte ens jag riktigt förstår.

"Jag ville att alla skulle förstå att jag var medveten om hur dålig jag var.

Det var likadant med ärren. Såg man mina amrar så visste man vad jag tyckte om mig själv, att jag åtminstone hade lite självinsikt. Folk fick gärna titta, jag ville visa upp mina ränder. Om jag hade långärmat så de inte syntes, skulle folk gå förbi mig på stan och tänka:

- Usch, vilken hemsk människa! Och hon tror att hon är lika värdefull och bra som vi... Herregud.

Om de såg kunde jag åtminstone hoppas att de förstod att jag också tyckte att jag var värdelös. Och ju djupare ett ärr var ju tydligare skulle mitt självhat synas. De fick hellre tro att jag var galen än att jag tyckte om mig själv."

 

Mirella

5 augusti 2008 00:04

Jag vet att vi inte känner varandra... men jag lyssnar mer än gärna. Jag vet inte din historia, men jag vet hur det är att må dåligt och att ha de tankar du beskriver. Folk bryr sig. Jag bryr mig!

http://mirellas.blogg.se

 

hanna

5 augusti 2008 20:34

jag förstår precis,det vet du kanske..
Och jag säger som Mirella..Jag bryr mei om dei!

 

joss

11 augusti 2008 22:20

Alexx, jag förstår typ hur du känner dig även om du inte skulle tro mig.
Men bara så du vet är du inte värdelös.
Inte på något sätt.
Du är underbar och vem skulle jag fått dela mina underbara teaterstunder med om inte dig? Jag skulle säkert slutat om inte du var där :/ Jag bryr mig om dig och precis som de andra två säger så finns det andar som bryr sig om dig också. Du vet om det och när du inte längre tror på det behöver du bara tänka lite längre så vet du att det finns folk som stöttar dig om du vill.
Du är underbar och värd allt guld i världen, hela regnbågen och himlens alla stjärnor.

http://jossnn.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...