Jag vill ha någon som kan ta hand om mig, som kan få mig att känna mig trygg och som jag kan somna tätt intill.

Mina vänner kan jag känna mig trygg med, men nu känns det som att de försvinner längre och längre bort (eller.. är det jag som försvinner?)

Ingenting känns längre tillräckligt, jag behöver bli påmind över att ni fortfarande älskar mig, om ni gör det.

Jag avskyr det, men om jag inte hör av någon på länge får jag känslan av att den personen hatar mig. Jag är så jävla rädd för att bli övergiven.

Påminn mig om varför jag fortfarande andas, för smärtan har gjort mig blind.