Woho, imorgon ska jag till BUP.. roligt?

Fast det är väl snarare idag än imorgon, när jag tänker efter.

Och till kvällen så ska jag på bio med några vänner, det ska nog bli trevligt, även om jag just nu känner mig en aning för tom för att ha allt för stora förhoppningar.

Saknar närhet och kärlek. Nu när det enda ljus kan kunde se har ryckts ifrån mig vet jag fan inte hur jag ska göra för att ta mig igenom dagen.

Samtidigt så har en längtan börjat byggas upp inom mig, den har funnits där i bakgrunden ett bra tag men jag har inte riktigt vågat släppa fram den.

Jag längtar efter att må bra, efter att leva ett friskt liv.

För anledningen till att jag tappar greppet om allt och alla är nog min depression. Och jag märker ju att de flesta runt omkring mig tar avstånd för att de inte kan hantera hur jag mår.

Jag önskar att jag kunde få er att vända om, se mig just som jag är. Ensam och liggandes på marken, för att mina kryckor har blivit bortryckta från mig.