Trötttrötttrött >.<''

Men jag ska försöka skriva lite iaf, så att ni inte tror att jag har dött eller något..

Idag har jag träffat en barndomskompis, Linn. Det var våra mammor som tvingade ihop oss.. och det var faktiskt jättetrevlig. Kändes som att vi kom bra överens.

Men jag har faktiskt ingen ork just nu för att lära känna nya personer, eller jo, vissa går bra. Jag orkar inte men om jag vill lära känna någon så tvingar jag mig själv till att orka.

Jo, jag vet att jag är jättedålig på att förklara..

Nu så är jag så otroligt yr och allt bara snurrar runt runt omkring mig, kan knappt fokusera blicken alls.

Kramperna i bröstkorgen tycks bli värre, och jag kan bara inte tro att det är nånting jag inbillar mig.

Saknar Hannah så att jag delas i tusen bitar, jag är inte hel utan henne, och hon har ingen täckning där i stugan så jag kan inte heller ringa henne.

Allt är bara så meningslöst och trasigt, sönderhackat av mörkret som fyller mig.

Vissa säger att jag är en ängel, men en ängel förstör väl inte saker?

En ängel trasar väl inte sönder sina vänners liv, en ängel fylls väl av ljus, inte utav mörker?

Så hur ska jag kunna vara en ängel?

En fallen ängel i så fall, eller en trasig ängel. Trasängel?

Let us die young or let us live forever

ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest ångest

Imorgon blir det till att stiga upp tidigt igen. Runt halv sex måste jag väl vara upp ur sängen om jag ska hinna äta frukost och väcka pappa innan det blir dags att fara till jobbet.

Det har varit så skönt med den här helgen, att bara få sova sova sova. Visserligen har jag bråkat mycket med pappa, men det är inte något ovanligt heller..

Idag sov jag till klockan var fem på eftermiddagen, med paus för frukost runt elva. Sedan dess har jag sett på filmen Tretton och kedjedruckit te :'D

Saknar Jennyfers röst, saknar Hannahs kramar, saknar Hannas skratt, saknarsaknarsaknar så att det gör ont i bröstet.

Trots att jag åter igen obarmhärtigt krossas mot klipporna i mitt fall så måste jag, ännu en gång, vara stark och ta ansvar.

Orkar inte, kan inte!

Urk, vad trött jag är. Somnade på lunchen på jobbet idag >.< Visserligen bara några minuter men ändå.

Sommarjobbar just nu tre veckor som fastighetskötare på Norrvidden, jättetrevligt att vara där kl 7 varje morgon..

Ihh igår träffade jag min underbara Jennyfer <3 :''D  

Nästan varje dag i flera månader har vi pratat med varandra på internet, och nu när hon var i Sundsvall ville vi såklart träffas :'O

Vi va jätteglada, förstår inte hur hon lyckades få mig att le så mycket :'D

Vi drog tillslut mot Pipeline och såg nåt jätteskumt band men beslutade oss istället för att sitta och dricka te och prata.

Nu så saknar jag henne och är orolig för att något ska hända henne. Vet inte om jag klarar av att förlora någon just nu.

Önskar bara att alla kunde få må bra ..

Ikväll så kommer Hannah och Linnea hem till mig, vi ska fotografera med temat Goth ^^

Saknar sällskap, så det ska bli trevligt. Speciellt att slippa sova ensam, har gjort det så länge nu.

Ångesten står blottad framför mig. Och inte bara framför, även bakom, bredvid,över, under, i mig...

Jag kan inte, eller rättare sagt, jag vill inte se. Vill inte höra, vill inte känna.

Vill inte existera när min värld endast består av tomhet efter tomhet.

Masken hålls uppe av ren envishet, och utav rädsla för vad som kan gömma sig bakom.

Ångest, ångest, ångest..

Gång på gång kastas jag mot klipporna, gång på gång faller jag.

Slits itu mer och mer för varje minne som jag nu inte har någon kraft för att hålla tillbaka.

Hur mycket skuld har jag i erat mående? Hur mycket skuld har jag i mitt eget?

Varför har alla ord förlorat sin mening?

You say you'll stay around
You've finally found the answer to my story
Congratulations, love
So go ahead, decipher me
And solve the puzzle if you need the glory
I wish I could be of your kind
I need to be alone
To tell you how much you don't know
It isn't what I've done
But rather what I hold inside
Even if I give up
I won't be victim to your game
You're only free when you have nothing left

Är inte riktigt på humör för att skriva. Är inte riktigt på humör för något alls om jag ska vara ärlig.

Vaknade kvart i fyra på eftermiddagen och hade då sovit över 16 timmar.

Ja, jag mår jättebra.

Fick senare framåt kvällen veta att Niklas än en gång försökt att ta sitt liv.

Det känns.

Fri, äntligen fri.

Men har jag några vingar kvar för att kunna flyga ..?

Skolan slut, några grät, speciellt Magda.

Hon är nog den enda läraren jag verkligen kommer att sakna, hon har gjort så mycket för mig och hjälpt mig med mitt skrivande.

Jag hoppas att jag har utvecklats, både i skrivandet och som person.

Orkar inte skriva så mycket om det, det känns redan allt för långt borta.

Imorgon ska jag följa med Hannah till BUP och sedan bjuda henne på oboy på Chocolate House <3

Det tycker jag hon förtjänar, som den underbara syster hon är. Massa kärlek får hon också, såklart.

Vi ska föresten gifta oss i sommar, den kärlek jag känner för henne är så stark, den räcker till flera liv framöver.

Så det är nog lika bra att vi gifter oss med en gång, tycker ni inte ?

Och nu så...usch jag vet inte.

Allt bara faller isär och det jag har kvar försöker jag hålla så fast i så hårt jag kan. Håller jag för hårt?

Saknar för många, känner mig otillräcklig som jag är nu.

Jag vill kunna hjälpa er, kan ni förstå det?

Jag vill kunna låta mig älskas, inte bara älska

Jag vill kunna gråta när jag behöver gråta

Jag vill kunna stanna kvar även när jag inte längre orkar

Jag vill kunna sova när verkligheten blir för svår

Jag vill kunna känna mig trygg i någons armar..

___________________________________________________________________

Undrar om Hannah kan sova över hos mig någongång snart..