Fri, äntligen fri.

Men har jag några vingar kvar för att kunna flyga ..?

Skolan slut, några grät, speciellt Magda.

Hon är nog den enda läraren jag verkligen kommer att sakna, hon har gjort så mycket för mig och hjälpt mig med mitt skrivande.

Jag hoppas att jag har utvecklats, både i skrivandet och som person.

Orkar inte skriva så mycket om det, det känns redan allt för långt borta.

Imorgon ska jag följa med Hannah till BUP och sedan bjuda henne på oboy på Chocolate House <3

Det tycker jag hon förtjänar, som den underbara syster hon är. Massa kärlek får hon också, såklart.

Vi ska föresten gifta oss i sommar, den kärlek jag känner för henne är så stark, den räcker till flera liv framöver.

Så det är nog lika bra att vi gifter oss med en gång, tycker ni inte ?

Och nu så...usch jag vet inte.

Allt bara faller isär och det jag har kvar försöker jag hålla så fast i så hårt jag kan. Håller jag för hårt?

Saknar för många, känner mig otillräcklig som jag är nu.

Jag vill kunna hjälpa er, kan ni förstå det?

Jag vill kunna låta mig älskas, inte bara älska

Jag vill kunna gråta när jag behöver gråta

Jag vill kunna stanna kvar även när jag inte längre orkar

Jag vill kunna sova när verkligheten blir för svår

Jag vill kunna känna mig trygg i någons armar..

___________________________________________________________________

Undrar om Hannah kan sova över hos mig någongång snart..