JAG ORKAR FAN INTE !

Okej, det här inlägget kommer vara som ett brev till ifall pappa, hans tjej eller andra utomstående läser min blogg av någon anledning. För jag orkar bara inte med folk som tror att dom vet allting om mig. JAG ORKAR INTE!

För det första : Jag låtsas verkligen inte att jag mår dåligt, jag vill inte må dåligt. Okej? Jag bara gör det. Jag har inte valt det men jag vet inte hur man väljer att sluta.

Det verkar ju rent idiotiskt att vilja må dåligt, att vilja gå till BUP.

Jag menar, vem fan vill det ? Vem fan vill det som verkligen vet hur det är ?

Ångestfyllda nätter, hysteriska gråtattacker, att alltid vara rädd och se sig själv bakom en dimma av självhat.

För det andra: Vad ni, någon, än tror, så är det verkligen inte mina vänners fel att jag mår dåligt! De är min räddning och de få gångerna jag känner mig trygg är med dem. Vill ni verkligen ta ifrån mig min enda trygghet?

Visst, somliga av dem mår dåligt. Men det utgör inte vilka dem är, vi har ändå roligt tillsammans. Jag kan lita på dem och jag älskar dem.

De är det ljusaste och renaste som finns i denna smutsiga värld. Jag lever för dem, utan dem skulle inget hålla mig kvar. Inget.

Jag har mått dåligt väldigt länge, jag har skadat mig själv i perioder sedan jag var 12 år gammal. Det senaste året har dock självskadebeteendet ökat med en enorm mängd. 

Just nu försöker jag än en gång att sluta, och jag hoppas jag lyckas. Jag vill inte såra mer.

Jag mår inte dåligt pga böcker jag läser, inte pga vänner, inte något dumt som ni skulle kunna komma på för att "skydda" mig.

Men, hur mycket skulle det egentligen skydda om jag nu tog livet av mig för att era regler gör så att jag inte kan uppleva de här små ljusa stunderna?

Varför skyller ni ifrån er så jävla mycket hela tiden?

Har aldrig tanken slagit er att det lika mycket kan vara erat fel?

Egentligen vet jag att skulden ligger på mig ensam. Jag är för fel för att kunna anpassa mig i erat samhälle.

Mest av allt föraktar jag er för eran brist på empati och hur svårt det verkar vara för er att acceptera en annorlunda värld.

Nu är det såhär att jag inte orkar låtsas längre. Jag orkar inte låtsas må bra för det gör så otroligt mycket ondare när fasaden faller.

Jag må vara världens själviska dotter, men se bara på er själva !

Jag föraktar er och eran inbillade värld.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...