Hannah lever! Hon lever verkligen och jag har träffat henne nu och hon är på riktigt, hon är verklig.

Jag började gråta när jag hörde hennes röst i telefonen, men jag har blivit duktig på att dölja mina tårar.

Hon kom mycket riktigt hem i onsdags, men har sovit hos Johan två nätter i rad.

Och nu är det en annan skräck som förlamar mig, hon har varit hemma men hon har inte hört av sig förrän idag, och då var det egentligen jag, med liten hjälp från Louise, som hörde av mig.

Betýder jag så lite? Men självklart finns det många förklaringar, hon hade antagligen inte mitt nummer heller eftersom att hennes SIM-kort är s

pärrat.

Men det sårar ändå, mitt nummer är inte direkt omöjligt att få tag på och ett litet, litet sms skulle väl inte vara så svårt.

Det enda jag undrar nu är; Varför hörde hon inte av sig?

Men mest av allt är jag glad att hon lever, det spelar väl egentligen ingen roll om hon hörde av sig eller inte, huvudsaken är att hon lever. Och att jag vet att hon älskar mig, för det litar jag på till 100 %

Jag vill hålla om henne och aldrig släppa, hon är så underbar i allt sitt mörker.

Men ångesten släpper inte, depressionen tvingar mig djupare ner än jag någonsin varit förut. Jag är fast i ett mörker med en ficklampa utan batteri.

Tårarna smakar inte längre eyeliner, sminket är sedan flera timmar bortgråtet.

Jag förstår inte hur jag ska kunna ta mig ut, BUP tycker att jag mår för bra så dit kan jag inte vända mig. Sanningen är att jag inte kan minnas någon gång då jag har varit såhär långt nere.

Jag vill ha hjälp, snälla hjälp mig nu!

Ta min hand och visa mig vägen ut, för jag hittar inte själv.

Ångesten klämmer sin hand hår runt min hals och vad jag än gör så släpper han inte taget. Andetagen är små, infekterade och gång på gång dunkar jag huvudet mot väggen.

Snälla, hjälp mig! Jag klarar inte det här själv.

Rädda mig, hjälp mig, lär mig andas friska andetag..

Think of your darkest night
Think of your soul alone
If you can bear the sight
Think of the love you've never known
Yes, it's unusual
To live your life this way
All I can say
Maybe that's why you don't see
Faces like mine every day