Jag vill ha någon som kan ta hand om mig, som kan få mig att känna mig trygg och som jag kan somna tätt intill.

Mina vänner kan jag känna mig trygg med, men nu känns det som att de försvinner längre och längre bort (eller.. är det jag som försvinner?)

Ingenting känns längre tillräckligt, jag behöver bli påmind över att ni fortfarande älskar mig, om ni gör det.

Jag avskyr det, men om jag inte hör av någon på länge får jag känslan av att den personen hatar mig. Jag är så jävla rädd för att bli övergiven.

Påminn mig om varför jag fortfarande andas, för smärtan har gjort mig blind.

 

Jessica

8 augusti 2008 01:09

Fortsätt kämpa! NU vet inte jag varför du mår dåligt och känner att du inte orkar längre. Men jag tycker att du borde först o främst prata med dina föräldrar och be dem om råd. Lycka till!

http://whataboutjessica.blogg.se

 

Din BByDarling

9 augusti 2008 12:01

jag älskar dei vet du hoppas jag. jag vet att det inte känns så när det gått en tid sen man setts. men jag,mei har du väl träffat nyss? jag har oxå en till att bekänna min kärlek för..Försöker hinna med,men jag misslyckas alltid tydligen. Om jag är med den ena så är den andra ensam.. Jag hinner inte,jag klarar inte att dela på mei. Speciellt inte nu när jag oxå behöver tid för mei själv,att tänka,att sova,att leva.. Jag hinner inte med livet,jag är så otroligt överarbetad. Ingen ser eller märker det. För mitt yttre gömms bakom en mask som bara blir tunnare och tunnare. Bara att försöka reparera den varje morgon får den att falla ihop mer. men jag älskar dei,älskar sonny...men hur jag än gör..så blir alltid någon besviken. Framförallt jag. Besviken på mei själv. Älskar dei alltid och evigt

http://systematicsugar.bloggagratis.se

 

Joss

11 augusti 2008 22:22

Jag älskar dig Alexx, om du inte visste det så vet du det nu.

http://jossnn.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...