Jag är inte direkt på humör för att blogga eller skriva något. Egentligen är jag alledes för trött och utmattad. Men ändå känns det som att jag måste. För att hålla det här vid liv.

Det känns inte riktigt som att något spelar någon roll längre. Visst mådde jag bra när jag i måndags fick sova i systers armar. Det var magi. Jag älskar dig <3

Men ändå, så känns det mesta så meningslöst. Inte vänner, såklart. De jag älskar är aldrig meningslösa, det är mer saker jag gör. Som att vakna, gå på promenad, dricka te, äta mat.. sånt. Det känns bara så jävla tomt och fel.

Till råga på allt så har jag blivit rejält förkyld också, yay ! >.<