Imorgon blir det till att stiga upp tidigt igen. Runt halv sex måste jag väl vara upp ur sängen om jag ska hinna äta frukost och väcka pappa innan det blir dags att fara till jobbet.

Det har varit så skönt med den här helgen, att bara få sova sova sova. Visserligen har jag bråkat mycket med pappa, men det är inte något ovanligt heller..

Idag sov jag till klockan var fem på eftermiddagen, med paus för frukost runt elva. Sedan dess har jag sett på filmen Tretton och kedjedruckit te :'D

Saknar Jennyfers röst, saknar Hannahs kramar, saknar Hannas skratt, saknarsaknarsaknar så att det gör ont i bröstet.

Trots att jag åter igen obarmhärtigt krossas mot klipporna i mitt fall så måste jag, ännu en gång, vara stark och ta ansvar.

Orkar inte, kan inte!