Ångesten står blottad framför mig. Och inte bara framför, även bakom, bredvid,över, under, i mig...

Jag kan inte, eller rättare sagt, jag vill inte se. Vill inte höra, vill inte känna.

Vill inte existera när min värld endast består av tomhet efter tomhet.

Masken hålls uppe av ren envishet, och utav rädsla för vad som kan gömma sig bakom.

Ångest, ångest, ångest..

Gång på gång kastas jag mot klipporna, gång på gång faller jag.

Slits itu mer och mer för varje minne som jag nu inte har någon kraft för att hålla tillbaka.

Hur mycket skuld har jag i erat mående? Hur mycket skuld har jag i mitt eget?

Varför har alla ord förlorat sin mening?

You say you'll stay around
You've finally found the answer to my story
Congratulations, love
So go ahead, decipher me
And solve the puzzle if you need the glory
I wish I could be of your kind
I need to be alone
To tell you how much you don't know
It isn't what I've done
But rather what I hold inside
Even if I give up
I won't be victim to your game
You're only free when you have nothing left