Jag kan inte andas, jag får ingen luft alls.

Det gör bara mer och mer ont för varje sekund som går.

Kanske är det du som gör ont?

Jag kan inte andas, men ändå lever jag. Ändå dör jag aldrig.

Vill jag dö då? Jag vet inte.

Vill jag leva? Jag vet inte. Jag vet inte.

De på BUP beslutade idag att jag inte behöver vara där något över sommaren, för att jag mår bra nu.

Jovisst, jag mår jättebra..jätte.

Jag är rädd för vad som kommer ske nu, när de inte längre tror att jag behöver någon hjälp.

Rädd för ansvaret, rädd för världen.

Rädd för att leva..

Har haft teaterföreställningar på söndagen, måndagen och igår. Det gick bra, jättebra till och med. Faktiskt. Wiie, jag är positiv, en stjärna till mig!

Nej men faktiskt, jag är nöjd med föreställningarna, och vi har haft kul i teatergruppen också. :)

Min beställning från Odium har blivit skickad nu också. Äntligen, efter mer än en månads väntan >.<

Det jag har beställt är en prickig skolavslutningsklänning, vita knästrumpor och nätstrumpbyxor. Jättefina kläder, hoppas de passar mig bara.

Gå din väg

(som om jag bryr mig)

Du har ändå redan

vänt ryggen till

Hör inte av dig

(som om jag bryr mig)

Jag kan ändå inte minnas

ljudet av din röst

Glöm alla löften

(som om jag bryr mig)

De betydde ändå

ingenting

Jag börjar snabbt må sämre igen, tröttheten förlamar mig och ingentinget tar överhanden. Ångesten river i bröstet och jag vet inte, jag vet inte.

Men jag känner mig starkare, inte mycket, men ändå märker jag en viss skillnad mot förut.

Till exempel så pratade jag med folk i min klass idag, jag menar, det händer i princip aldrig! De måste väl vara någon slags styrka, eller?

Och även om hela min patetiska trasighet skriker efter blod så lyckas jag hålla mig ifrån rakbladen. Att skära sig kommer ändå aldrig hjälpa i längden.

På sin höjd har jag tryckt isbitar mot huden för att få någon slags dämpning av ångesten, och åtminstånde så tycker jag att det är en förbättring.

Föresten måste jag tipsa er om två låtar, Nomy med She reminds me of you och Freakshow, också med Nomy. Underbara <3

Idag är det premiär!

Kl 18:00 i Åkersviksskolans aula. Be there!

Ska vara där kl ett för genrep och förberedelse, och det är inte utan att jag blir lite nervös. Måste duscha och helst plugga lite biologi innan, och leta reda på mitt manus som gömmer sig någonstans på mitt ovälstädade rum.

Och jag är glad, utan att ha någon speciell anledning.

Förstår ni hur ovanligt det är för mig?

Vet inte vad jag ska göra av med all tid, nu när jag inte sover bort hela min fritid längre.

Men visst vet jag att vägen till "tillfrisknad" (jag vägrar se mig själv som sjuk) är mycket lång, och att det här kanske inte ens är början.

Känner fortfarande ett ständigt tryck över bröstet och en nästintill omänsklig utmattning. Men jag är glad, och mer lättsam än tidigare.