Nu har jag fallit totalt. Hårt, brutalt och jag vet inte om skadorna någonsin kommer att läka.

Jag kom nyss ut ur duschen för jag vet inte vilken gång i ordningen.

Jag har duschat i hett vatten, skrubbat huden tills den börjat glöda, klivit ut ur duschen, torkat bort allt vatten. Bara för att i nästa sekund inse hur otroligt äcklig jag är och kasta mig in i duschen igen.

Min hud är nu alldeles rödflammig och jag har såkallade 'russinfingrar' ( Vilket är rätt läskigt. Vadå, russin till fingrar? O.o  )

Jag är rädd. Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag känner mig så jävla liten och övergiven, så äcklig, så naiv.

För några år sedan när jag mådde dåligt tog jag en dag i taget. Nu tar jag för fan en sekund i taget! Det är enda sättet att stå ut med smärtan.

Nu så tänker jag fråga Hannah om jag kan sova hos henne imorgon, eller åtminstånde träffa henne en liten stund.

Antagligen är jag inget bra sällskap, men jag behöver prata med henne. Jag måste även prata med Hanna, men det har jag iaf berättat för henne.

Och om jag inte kan träffa Hannah imorn, så måste jag se till att hålla mig upptagen på något sätt.

Jag är självisk jag vet, men är inte alla det ? Och jag behöver verkligen hjälp. Nu

 

Anna

26 juli 2008 12:31

Åh Alex, jag kände hur tårarna kom när jag läste det här inlägget =(
Jag är enormt lättad över att du inte gjorde det, hade inte vetat vad jag skulle ta mig till annars "/
Jag önskar det fanns någonting jag kunde göra för att hjälpa dig, vill inte att du ska må dåligt, vill att du ska vara lyckligast i världen.
Du vet var jag dinns om det är något

http://www.vaniljbanilj.blogg.se

 

Emmajosefina

26 juli 2008 13:38

ja! det ÄR läskigt att vi bor i samma stad!

 

hanna

26 juli 2008 17:46

Jag önskar jag hade stannat över natten så jag kunnat hålla om dei. Jag hade det,även om min älskling oxå var där. Tack för att du kom tillbaka älsklingsAlexx min :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...