She's locked up with a spinning wheel
She can't recall what it was like to feel
She says, "This room's gonna be my grave
And there's no one who can save me,"
She sits down to her colored thread
She knows lovers waking up in their beds
She says, "How long can I live this way
Is there no one I can pay to let me go?
'Cause I'm half sick of shadows
I want to see the sky
Everyone else can watch as the sun goes down
So why can't I ?"

Niklas kommer inte imorgon. Vet inte varför, fick inte ur honom något vettigt svar. Han kanske bara ändrade sig helt enkelt, förstår honom faktiskt. Det är ju bara jag. Hade nästan förstått att det skulle bli såhär, kanske därför jag aldrig riktigt såg fram emot att han skulle upp hit till Sundsvall. Längst inne visste jag att han inte skulle komma.

Visst, om han inte vill träffa mig. Men Hanna då? För hennes skull?

Trots att det var det här jag förväntade mig så är jag besviken, saknar ju min vän.

And it's raining
And the stars are falling from the sky
And the wind
And the wind I know it's cold
I've been waiting
For the day I will surely die
And it's here
And it's here for I've been told
That I'll die before I'm old
And the wind I know it's cold...

Känns inte som att någonting alls fungerar längre. Allt känns avlägset, allt är suddigt.

Vill sova, men kan inte.

Vill skriva, men har inget att skriva om.

Vill vara med vänner, men jag har ingen ork.

Men jag antar att det ses positivt att jag iaf vill något överhuvudtaget.

Tröttheten är för mig det största problemet för tillfället.. men sedan har vi ångesten också. Öronbedövande, tuggande ångest som äter upp mig från insidan.

Trötthet, ångest, vad har vi mer då? Jo visst..självhatet. Viljan att bita sönder sina handleder, skära bort ansiktet, att alltid, alltid se sig själv som grunden till allt ont. Vissa säger att jag inte alls hatar mig själv, att jag på något sätt bara säger det för att få uppmärksamhet.

Och visst, ni får tro vad ni vill. Men jag känner för i helvete själv hur det verkligen är! Jag skulle aldrig ljuga om något sånt, det är bara löjligt.

Cracked into a million bits
And she cried out, "So the story fits
But then I could have guessed it all along
'Cause now some drama queen is gonna write a song for me,"
She went down to her little boat
And she broke the chains and began to float away
And as the blood froze in her veins she said,
"Well then that explains a thing or two
'Cause I know I'm the cursed one
I know I'm meant to die
Everyone else can watch as their dreams untie
So why can't I ?

Har kommit på en till sak jag vill ha, jag vill att det ska bli som förut igen. Filmkvällar hos Eva, med te kl 3 på natten. Dagar på Birsta med Drakenglass och liggande i IKEA-sängar. Nattpromenader med syster. Drygande på stan med roligt folk. Sånna där vardagliga men väldigt trevliga saker, som jag verkligen saknar.

En sak som jag irriterar mig mycket på föresten. Är att fler och fler tycker att man är självisk, när man inte längre orkar med vänner och skola och fritid och sånt där. Jag kräver inte att de ska förstå, men de borde ändå kunna acceptera att min verklighet inte ser likadan ut som deras. Att det krävs mycket mer kraft från mig att göra enkla vardagssysslor än det gör för dem. Jag bryr mig fortfarande, åtminstånde om vännerna. Men jag klarar inte av att visa det längre. När det känns helt omöjligt att ens gå upp ur sängen om mornarna, verkligen helt omöjligt. Ja, då är det kanske inte så jävla lätt att fortsätta att leva på samma sätt som tidigare. Jag har förändrats, det vet jag. Men depressionen är fortfarande inte jag, det är något jag lider utav. Jag är fortfarande samma Alexx bakom det här.

Jag blir bara så irriterad, på tex Eva som blir sur på Hannah som inte är med på tyskan längre. Hon kan inte förstå varför Hannah inte klarar av skolan, och visst, hon behöver kanske inte förstå. Men hon borde iaf kunna acceptera det!

Suck  >.<

And it's raining
And the stars are falling from the sky
And the wind
And the wind I know it's cold
I've been waiting
For the day I will surely die
And it's here
And it's here
And it's here..
And it's here, it's finally here!