Jag vaknade nu. Eller nej, inte precis just nu. För en liten stund sen. När mamma drog mig upp ur sängen och tvingade mig att öppna ögonen. Då vaknade jag.

Jag får inte sova nu, förstår ni, för då kommer jag inte kunna sova sen.

Hmm.. jag borde gå och hämta mitt té innan det kallnar. Kallt té är inte gott, men det blir nog det snart. Kallt alltså.

Jag kan inte fatta att det krävs så äckelmycket energi åt att resa sig upp ur sängen, gå in i köket, hämta téet och hälla i mjölk och exakt två skedar socker, och sedan gå tillbaka till sängen. Så jävla svårt kan det väl inte vara?

Men jo, för mig är det det. Hur gör man egentligen? Hur gör man när man går, reser sig, äter, pratar, dricker, lyssnar, andas? Hur gör man för att leva?

Okej, jag hämtade téet. Var är alla applåder hörni? Haha. Vad jag är rolig. Eh.

Mamma borstar tänderna nu. Vad är klockan egentligen? Inte kan det väl vara kväll redan? Eller?

Hm ojdå, klockan var visst 21.31 ( Får jag sova snart? )

Téet smakar inget, eller så är det jag som inte kan känna. Orkar inte svälja så den varma vätskan rinner ner från hakan. Jag orkar inte bry mig.

Snart ska pappa komma och hämta datorn, så det kommer väl dröja några dagar innan jag skriver igen.

Tacktacktack Hannah för att du var på skolan idag, det betydde mycket

för mig. Du är så jävla stark, vet du det? Antagligen vet du inte det.. men jag ser. Jag ser och jag vet.