Okej, nu har mina ben lagt av helt. De går helt enkelt inte att röra. Efter att ha sprungit i lördags, gått till Birsta igår, och sprungit imorse så har jag så sjukt mycket träningsvärk. Kan knappt vända mig om i sängen, det jättekul när vi har 3-varv imorn på idrotten, jippie!

Inatt kunde jag inte sova, så kl halv sex, efter en osovande natt, stack jag ut och sprang. Måste seriöst skärpa till mig och bli smalare, känner mig som en degig klump just nu.

Kan bara hoppas på att få sova något inatt, är så sjukt trött. Vill ha en flykt ifrån livet, att andas känns svårare än någonsin.

Vill få känna mig liten igen, vill att någon ska krama om mig längelänge och få mig att känna mig trygg. Jag förtjänar inte det. Men jag vill.

Det har nu gått tre veckor sen jag började ta medicinen, men jag mår bara sämre och sämre. Någon förbättring verkar inte finnas inom räckhåll. Zoloft medför bara en massa biverkningar men ingen positiv effekt.

Ska till psykiatrikern på BUP imorn, lär antagligen få höjd dos och prata lite och så. Mamma och pappa ska vara med, vilket förvärrar saken. Klarar inte av det och bryter oftast ihop och är inte delaktig alls i samtalet. Men det är så de har bestämt att det ska vara så det är väl bara att nöja sig med det.