Jag har ett mörker. Eller nej, fel.

Jag är mörker.

Riktigt jävla bäcksvart mörker som täcker över allt ljus. Fast det visste ni säkert redan, att mörker är starkare än ljus.

Men vet ni hur mörker känns? Vet ni hur ont det gör, hur ont jag gör?

Mörkret gräver djupt under hjärtat och själen. Lungorna fylls med svart luft, luft som förgiftar allt i min närhet.

Hur rymmer man från sådant mörker? Hur ska jag någonsin kunna fly?

Det är ju en del av mig. En del som tar allt större plats..

Mörker är allt jag är, var och kommer att vara. Det är allt jag vet, och det fläckar allt jag gör.