Jag har ett mörker. Eller nej, fel.

Jag är mörker.

Riktigt jävla bäcksvart mörker som täcker över allt ljus. Fast det visste ni säkert redan, att mörker är starkare än ljus.

Men vet ni hur mörker känns? Vet ni hur ont det gör, hur ont jag gör?

Mörkret gräver djupt under hjärtat och själen. Lungorna fylls med svart luft, luft som förgiftar allt i min närhet.

Hur rymmer man från sådant mörker? Hur ska jag någonsin kunna fly?

Det är ju en del av mig. En del som tar allt större plats..

Mörker är allt jag är, var och kommer att vara. Det är allt jag vet, och det fläckar allt jag gör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...