Det kommer inte bli ett lyckligt slut, inte för mig

Men låt mig få möta slutet, lyckligt eller inte

Jag bryr mig inte längre

Jag vill bara att det ska sluta göra så satans ont.

Är så sjukt less på att brutna löften, alla svek.

Jag bryr mig inte längre när folk lovar mig saker, för jag vet att de för det mesta inte håller det. Det är det enda sättet för mig att skydda mig själv.

Och jag vet, jag vet jag vet jag vet, att jag också sviker.

Har jag någonsin hållt ett löfte? Vad har jag för rätt att klaga på brutna löften, när jag själv bara bryter, ljuger och sviker?

Det finns så mycket frågor, frågor utan svar.

Varför gör det så ont att andas?

Varför försvinner alla omkring mig

när jag står kvar, ensam och rädd

Varför är det alltid jag som blir lämnad?

Varför har jag inte modet att vara den som lämnar...?

Och varför har tårarna tagit slut?

Ännu en svart, blodig natt ligger framför mig. Men jag ska klara det, av en enda anledning. Min älskade älskade syster. Hon är värd att stanna för. Jag hoppas jag lyckas göra det också, fastän allt annat faller isamman.

Åh, vad jag önskar. Jag önskar jag kunde leva i en värld där ingen någonsin dör. Att jag kunde våga somna utan att var skräckslagen att någon jag älskar försvunnit under natten. Mitt liv styrs av rädsla.

What I really meant to say
Is I'm sorry for the way I am
I never meant to be so cold

I never really wanted you to see
The screwed up side of me that I keep
Locked inside of me so deep
It always seems to get to me
I never really wanted you to go
So many things you should have known
I guess for me theres just no hope

..................................................

Ni säger att jag verkar må bättre. Att jag verkar mer öppen och glad än tidigare.

Är det så? Jag vet inte längre. Jag minns inte hur det känns att må bra. Men inte kan det väl vara såhär?

Med en sjuklig trötthet och ångest tryckande över bröstet. Är det så glädje känns? Jag hade hoppats på något annat

En del av mig önskar att jag kunde få bryta ihop mitt framför er, för att ni ska se precis hur svag jag är. Men det är väldigt sällan jag gör det. Ni har säkert glömt..

När ni är i närheten håller jag allt inom mig, väntar tills jag är ensam innan jag låter helvetet komma ut. Men hur länge kommer jag orka hålla på så?

Den här helgen har gått fort, alldeles för fort. Snart är det skola igen, skola och ångestnätter.

Jag vill inte mer, jag vill inte vara med mer. Men har man gett sig in i leken får man leken tåla, right?

I used to care
It used to matter
But the meaning lost its way within this pattern

Closed in
From the world
I had to find
Something inside to clear my mind

And though I wanted to
I just can't see it
Though I know it's true
I still can't feel it

I walked away from too much
And now I'm falling behind
The damage took me as a crutch
But it left me blind

I used to know
I used to need it
But the message has become too misleading