Feg feg feg feg FEG !

Ni har så jävla rätt, jag pratar jämt, jämt om att ta mitt liv. Men har jag någonsin försökt? Har jag någonsin, helt ärligt försökt ta mitt liv?

Nej.. jag har varit nära, tro mig, det har jag. Men jag har aldrig löpt hela vägen ut. Fegfegfeg.

Och hur ska jag förklara? Hur ska jag någonsin kunna förklara?

En anledning till att jag aldrig försökt, är att om jag skulle misslyckas. Jag är så otroligt rädd för vad som skulle hända då. Jag är så otroligt jävla rädd för att ni ska hata mig.

Och nu.. nu vet jag inte längre om jag vill dö. Men jag vet att jag inte klarar av att leva. Jag står mittemellan Livet och Döden.

Jag vill leva, tror jag. Men jag vill leva någon annanstans, en annan gång.

Nu vill jag sova i evig tystnad och stillhet. Utan drömmar.

Jag önskar att jag hade varit modigare, haft modet att ta mitt liv. Att möta det okända och slippa smärtan i bröstkorgen.

Kan man ta livet av sig med Theralen? Den tanken finns i mitt huvud hela tiden. Men jag får inte, kan inte lämna er.

Kan inte få er att förstå, att det jag säger, om att ta mitt liv, det är verkligt. Jag säger det inte för att få uppmärksamhet, jag önskar jag kunde hålla den inom mig. Men det går inte längre. Det måste få komma ut.

Snälla, du, kan du hjälpa mig att fly? Vem du än är, var du än är

Jag behöver din hjälp

Jag är trött. Inte vanligt trött utan sjukt jävla trött. Somnade kl 1 inatt, efter festen/myskvällen hos Niizu, vaknade halv tre i eftermiddag. Och inte känner jag mig mer utvilad för det. Men jag får inte sova för mamma nu, för då kommer jag tydligen inte kunna sova något ikväll >.<

Festen hos Niizu var det ja. Hade inga pengar så hon får present sen, men jag hoppas hon klarar sig så länge. Var trevligt, vi såg lite film och myste och kastade popcorn på varandra. Runt åtta stack jag, Eva, Jonas och Nils en stund till hamnparken där vi träffade lite trevligt folk. Hade bland annat en trevlig pratstund med Sebbe.. om vad kommer jag dock inte ihåg.

Stack iväg själv ett tag mot hamnkanten och tänkte. Vattnet kändes så otroligt lockande med sin iskalla kyla men på något sätt lyckades jag vända mig om och gå mot de andra igen.

Tillbaka på nuet... har köpt Nine inch nails - The downward spiral, och borde väl egentligen vara glad för det men.. det lyckas inte riktigt glädja mig. Kan inte säga att jag är förvånad..

De två burkarna med de rosa Theralentabletterna känns mer lockande än vanligt.. och jag funderar allvarligt på att börja spara dem. Till ett mer.. lämpligt tillfälle, om ni förstår?

Fast nej, så får man inte tänka. Fy mig. Fy fy fy.

Överlevnadsplan för kvällen/natten: Promenad med Hannah, om hon orkar >.<  . Sedan försöka skriva lite

Låt mig sova !