Feg feg feg feg FEG !

Ni har så jävla rätt, jag pratar jämt, jämt om att ta mitt liv. Men har jag någonsin försökt? Har jag någonsin, helt ärligt försökt ta mitt liv?

Nej.. jag har varit nära, tro mig, det har jag. Men jag har aldrig löpt hela vägen ut. Fegfegfeg.

Och hur ska jag förklara? Hur ska jag någonsin kunna förklara?

En anledning till att jag aldrig försökt, är att om jag skulle misslyckas. Jag är så otroligt rädd för vad som skulle hända då. Jag är så otroligt jävla rädd för att ni ska hata mig.

Och nu.. nu vet jag inte längre om jag vill dö. Men jag vet att jag inte klarar av att leva. Jag står mittemellan Livet och Döden.

Jag vill leva, tror jag. Men jag vill leva någon annanstans, en annan gång.

Nu vill jag sova i evig tystnad och stillhet. Utan drömmar.

Jag önskar att jag hade varit modigare, haft modet att ta mitt liv. Att möta det okända och slippa smärtan i bröstkorgen.

Kan man ta livet av sig med Theralen? Den tanken finns i mitt huvud hela tiden. Men jag får inte, kan inte lämna er.

Kan inte få er att förstå, att det jag säger, om att ta mitt liv, det är verkligt. Jag säger det inte för att få uppmärksamhet, jag önskar jag kunde hålla den inom mig. Men det går inte längre. Det måste få komma ut.

Snälla, du, kan du hjälpa mig att fly? Vem du än är, var du än är

Jag behöver din hjälp

 

emma

19 maj 2008 07:36

du är väl inte feg som tar ditt liv? Snarare jätte modig. Det är snarare fegt att ta livet av sig och låta alla andra vara kvar utan sin kära alex. Alex som alla älskar, tänk om du kunde se det. Alla älskar dig. (Nu räknas inte alla "emo"fobimänniskorna.) Om du klarar dig igenom det här livet, då kommer du bli min stora idol.

http://www.enrosagurka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...