Så jävla förbannad.

Anledning? En irriterande och uppmärksamhetskrävande brorsa, idioterna på skolan, mig själv, pappa, BUP, alla jävla prov, dagens samhälle, Ann-Charlotte, Joche, Janne, tårar som aldrig kommer, allt!

Men just nu är det Dennis, min oehört älskade brorsa..eh >.<

Som alltid när han är med kompisar, den här gången Linus, ska han hålla på och försöka få mig att bryta ihop. Just nu sitter han och skriker att jag skär mig och mår jättedåligt och allt för att vara som Hannah. Jo visst, säkert. Alltså, ja jag vet att jag mår dåligt. Men han behöver för i helvete inte sitta och skrika det med hans kompisar här. Jag menar, det är inte världens roligaste att gå på Vibacke nu, och om idioterna skulle få veta för mycket om mig så skulle det inte direkt bli trevligare...

Vill gråta, vill bara sätta mig ner och släppa ut allt. Varför går det inte?

Tappade kontrollen förut och kastade ett glas in i väggen, det kändes bra. Pappa kommer inte bli allt för glad sedan, han tycker inte om när jag har sönder saker. Han är en såndär person som aldrig vill slänga något.

De små vackra glasbitarna blev för frestande, jag har letat efter något riktigt vasst sedan pappa tog mina rakblad. Jag vet att jag är elak och egoistisk, men det verkar vara det ända sättet att överleva .

Elak och svag, det är jag.