Jag vaknade nu. Eller nej, inte precis just nu. För en liten stund sen. När mamma drog mig upp ur sängen och tvingade mig att öppna ögonen. Då vaknade jag.

Jag får inte sova nu, förstår ni, för då kommer jag inte kunna sova sen.

Hmm.. jag borde gå och hämta mitt té innan det kallnar. Kallt té är inte gott, men det blir nog det snart. Kallt alltså.

Jag kan inte fatta att det krävs så äckelmycket energi åt att resa sig upp ur sängen, gå in i köket, hämta téet och hälla i mjölk och exakt två skedar socker, och sedan gå tillbaka till sängen. Så jävla svårt kan det väl inte vara?

Men jo, för mig är det det. Hur gör man egentligen? Hur gör man när man går, reser sig, äter, pratar, dricker, lyssnar, andas? Hur gör man för att leva?

Okej, jag hämtade téet. Var är alla applåder hörni? Haha. Vad jag är rolig. Eh.

Mamma borstar tänderna nu. Vad är klockan egentligen? Inte kan det väl vara kväll redan? Eller?

Hm ojdå, klockan var visst 21.31 ( Får jag sova snart? )

Téet smakar inget, eller så är det jag som inte kan känna. Orkar inte svälja så den varma vätskan rinner ner från hakan. Jag orkar inte bry mig.

Snart ska pappa komma och hämta datorn, så det kommer väl dröja några dagar innan jag skriver igen.

Tacktacktack Hannah för att du var på skolan idag, det betydde mycket

för mig. Du är så jävla stark, vet du det? Antagligen vet du inte det.. men jag ser. Jag ser och jag vet.

 

Hannah

21 maj 2008 21:53

Jag är inte stark, verkligen inte! Jag är svag som alltid rättar mig efter alla andras viljor, svag som inte orkar kämpa emot. Om någon av oss är stark så är det DU min stjärna, du som lyser starkast på min himel. Lämna mig aldrig syster! Och du är inte ensam om att vilja sova bort ditt liv, det är min högsta dröm just nu - att få sova och sova och aldrig mer vakna

http://silverzebra.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...