Nu ska även lilla jag försöka mig på att skriva en blogg. Vi får väl se hur det går, med tanke på att jag aldrig lyckas hålla mig till ett och samma ämne ^^

Idag så var det tänkt att Hanna och jag skulle träffas och verkligen prata ut det som hänt. Men det gick som det gick med det >.<

För vart ska man börja? Vad finns det att säga?

Det slutade med att vi knappt pratade om det som hänt över huvud taget utan satt och pratade skit om töntmaffian istället. (Jobbigt folk i Hannas och Hannahs klass)

Vill att det ska vara som förut mellan oss igen..  vill förstå varför det blev som det blev.

Vill, och borde, säga förlåt, men det känns så dumt. Känns som att jag borde ha sagt det för fleraflera veckor sedan. Inte nu.

Just nu ligger jag och lyssnar på VNV Nation och känner mig ensam. Saknar någon här att krama om. Saknar en väns andetag att somna till.

Är alldeles varm samtidigt som jag skakar av köld, kallsvettas heter det tydligen. Huvudet och halsen värker efter en massa oavbrutet skrikande.

Borde verkligen försöka sova snart, har genrep för Djungelboken imorgon, och då ska man vara pigg och glad! Lyckat lyckat..

Och jag är ju så otroligt jävla trött också, men problemet sitter i att sömnen vägrar infinna sig. Det vet jag ju.

Hatar natten, hatar att inbilla mig ljud och krypande över golvet.

Vill bara få sova, sovasovasova.

Ska ge upp bloggskrivandet för den här dagen nu. Ska verkligen försöka fortsätta skriva nu, och inte ge upp direkt.

Du kan ta mina tårar nu
Jag behöver dom inte längre

Ta min tårar
så tar jag dina skratt
och gör dom till mina

Låt oss byta
min smärta
mot din gläde

Du kan ta mina tårar nu
Du behöver dom mer än jag

/av mig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...