De senaste dagarna har varit fyllda av teaterföreställningar, ångest, musik och sovande. En av få saker jag kan känna mig stolt över just nu är att jag har skrivit klart min musikuppsats nu. Om Tjajkovskij, någon rysk kompositör.

Skulle faktsiskt tro att det är det enda skolarbetet jag har jobbat med hemma sedan vårterminen började...

Allting känns så meningslöst, så tomt. Niklas ska antagligen komma hit på lördag, och han är någon som jag verkligen har saknat väldigt mycket och väldigt länge. Men nu, nu orkar jag inte ens se fram emot det. Kommer troligen bara sitta där och stirra rakt fram, långt borta. Jag vill inte att det ska vara så, jag vill inte. Men det är så det känns.

Dessutom försvagas viljan och orken att låta bli att skada sig själv för varje dag, varje minut som går. För en månad sedan, då trodde jag verkligen att jag skulle klara av att sluta. Men nu ser jag inte ens något annat sätt av att klara av att leva. Visst, man kan leva utan att skära, men för mig blev det en överlevnadsstrategi. Jag vill inte ens leva utan det, inte nu.

Men jag får inte, jag vet det. Av rädsla. Av rädsla för att om jag sviker igen så kommer inte Hannah orka med mig längre. Och jag skulle aldrig klara ett liv utan henne. Jag vågar inte ens tänka tanken. Jag älskar henne alldeles för mycket.

Så jag måste låta bli, får inte svika, inte en gång till. Men jag vet inte hur länge till det kommer gå. Förlåt. Förlåt för att jag är för svag, för feg.

Förlåt för att jag är en sån dålig vän att jag inte kan hålla ett löfte, men jag ska försöka hålla det nu. Har sagt det tusen gånger, och brytit mot det lika mycket. Så därför lovar jag inget nu, men jag lovar att verkligen försöka.

 

Hannah

8 maj 2008 21:39

Jag vet att du inte är s¨å svag som du tror, du vågar bara inte se om du verkligen klarar av att vara modig .. Jag litar och hoppas på dig, och ag vet att förr eller senare kommer du att klara av att sluta skära dig - och även om det blir senare än förr så kommer jag att fortsätta tro på dig. Du betyder för mycket för mig, jag klarar inte av att leva utan dig även om du sviker.
Kämpa min ängel - du är starkare än du anar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...