Förlåt, men jag kan åtminstånde andas nu.

För varje dag som går blir jag allt mer övertygad om att jag verkligen förstör allt. Får så jävla dåligt samvete, för om jag inte fanns skulle ni må så bra. Ändå utsätter jag er för min existens. Hemska, hemska människa jag är.

Vill lära mig att hålla tyst om mina problem, men efter att ha hållt dem instängda hela livet så vill jag nu prata ut. Det är själviskt, jag vet. Ni vill ha en vän som lyssnar, inte en som ni blir tvingade att lyssna på. Jag är endast en börda.

Borde antagligen stänga in mig på mitt rum och ligga ensam och sova hela dagarna, men det är jag också för självisk för. Jag behöver nämligen er för att orka överhuvudtaget.

Samtidigt som jag vet att det är mitt fel, allt, så gör jag inget åt det. Fegfegfeg.

Hatar när det är jag som sårar, hatar att det är jag som bär skulden. Hatar det svarta moln jag bär med mig vart jag än går. Jag krossar allt i min väg.

Och ändå, ändå borde jag förstå. Att jag är ingenting, och betyder inte tillräckligt mycket för att kunna skapa sådan förödelse som jag faktiskt tycker att jag gör.  Så än en gång är jag självisk, som tror att jag betyder något. "Du är ingenting någonsin" 

Vad jag än gör eller tänker blir det fel. Felfelfel. Jag är fel! Allt ni klagar över om mig.. det är sant.  

Tänker än en gång försöka hålla käften om mig själv.. kommer antagligen inte fungera, men ska försöka iaf. Kommer väl använda bloggen för att få ur mig nånting överhuvudtaget.

Förlåt för läsningen också. Och förlåt för att jag inte kan bli rätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...