Jag älskade dig, jag tror att jag fortfarande gör det.

Just de orden, "jag älskar dig", skulle jag aldrig säga utan att mena det. Jag vet allt för väl hur ont det gör när man ljuger om något sånt.

Känns inte riktigt som att jag har rätt att må dåligt pga dig, för det hade antagligen ändå inte kunnat bli något. Och föresten, vad spelar min smärta för roll vid sidan av Hannas? Obefintlig, eller?

Det slutar alltid såhär, jag blir alltid ensam kvar. Okej, jag är inte ensam.

Men det gör så ont, att du så lätt kunde glömma. Jag kan inte, aldrig att De låter mig glömma.

Älskade du mig någonsin? Du kommer förmodligen aldrig att läsa det här, och om du skulle göra det skulle du väl knappast bry dig.

Men jag älskar dig, jag vet att jag inte får älska dig, och att jag inte får må dåligt för att du inte älskar mig.

Jag kan inte förstå, jag söker efter svar men de finns inte.

Det här är något jag måste handskas med ensam. Får inte nämna hur jag känner, för jag har ingen rätt att känna så.

Varför?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...