Fy fan.

Fy fan säger jag bara. Usch!

Inte nog med att han som jag nu älskar sårar mig så grymt mycket, självklart ska mitt ex lyckas komma åt mig också. Jag känner inte längre något för honom, men som fan att det fortfarande gör ont.

Usch, vad jag är förvirrad!

Jag önskar att jag kunde lära mig att sluta andas, varje andetag är en plåga (och inte en kyss som vissa påstår). Jag önskar också att någon kunde vara här och hålla om mig nu, allra helst Hannah. Älskade älskade syster. Men henne får jag träffa imorgon, bara en evighet bort. Inget farligt.

Mina fingrar luktar blod, och jag minns inte varför. Får slå huvudet i väggen för att blicken ska vara klar, annars glider jag in i dimman och det vill jag inte.

Och hur fan ska jag kunna sova när De skriker i mitt huvud hela jävla tiden??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...