Jag måste erkänna att jag är mycket smidig av mig. Vaknade klockan 17, exakt den tid då min teater började. Kastade mig iväg till bussen och kom till Kulturskolan ungefär 40 minuter försent. Väl där var jag alldeles för trött för att göra något vettigt, tror inte jag bidrar med så mycket till den här teatern faktiskt.

Funderar på hur jag ska ha mitt hår (ovanligt?). Blir mer och mer sugen på att klippa raklugg, och ha den svart. Sedan kanske jag färgar resten av håret antingen ljuslila eller ljusrosa. Hur låter det? Tips är varmt välkommna.

Hm, jag borde plugga biologi, det skulle ha varit inlämnat i fredags. Borde även plugga engelska då vi har prov imorgon. Svenska har vi prov i på fredag, litteraturhistoria. Måste plugga ikapp i matte, SO, franska. Och nu är det säkert något jag har glömt också. Sucksucksuck. Vet att jag borde kämpa på nu så att jag får mina betyg, men jag orkar verkligen inte.

Kan inte avgöra om jag är vaken eller sover längre. Antagligen så är jag vaken, för jag brukar inte precis drömma om att jag sitter och skriver. Men kan inte vara riktigt säker heller. Allt bara flyter på som i en dimma och jag tror inte att det spelar någon roll om jag är vid medvetande eller ej, då jag ändå inte lyckas tillföra något till min omgivning. Jag är endast en parantes i deras liv.

Börjar alltmer likna en zombie, förutom att jag faktiskt inte är inlindad i bandage. Jag är en förklädd zombie, kan man säga.

Saknar Hannah, saknad är en av få känslor som lever kvar i mig. Saknad, kärlek, ångest och ihålig smärta. Och då pratar jag inte om fysisk smärta, för det bryr jag mig inte längre om.

Har kommit till ett stadie då jag inte längre kommer ihåg hur det känns att må riktigt bra och jag ser mig utom räckhåll för räddning och "tillfrisknande". Jag är hopplös, men vad hade man väntat sig?

Mina planer för den fortsatta kvällen: Försöka plugga biologi, dricka te, sovasovasova.

Vet inte hur jag ska göra för att lyckas ta mig upp och gå till skolan imorgon, det känns mer eller mindre omöjligt. Men jag måste, vill inte göra någon besviken, har redan skuldkänslor så det räcker och blir över.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...