Okej, det känns som att jag borde förklara mitt senaste inlägg lite..

Och om jag ska vara ärlig så har jag inte någon vettig förklaring heller, så det blir lite svårt.

Skrev det alldeles innan en ångestattack och var extremt förvirrad.

Det hade, eller har, hänt så mycket nu på senaste tiden. Kan inte vara säker på någonting alls, ingenting verkar ju bestå.

Det som hade hänt då var den besvikelse och smärta jag kände efter Janne plus Niklas prat om att ta sitt liv.

Och det om Niklas, eller det om Janne också för den delen, kan jag inte prata om med någon. Ingen orkar lyssna längre, inte om de sakerna iaf.

De tror väl att jag också har vant mig, att jag accepterar allt.

Men det gör jag inte, det gör inte mindre ont ju mer tiden går.

Nu har jag knappt pratat om det här alls, för jag vet att ingen egentligen orkar lyssna. Bara någon lätt kommentar och sedan slutdiskuterat.

Och ändå kan jag förstå dem, klart att de har annat att tänka på och att de tycker att allt det här är uttjatat. Allt som gäller mig.

(Och jag vet jag vet jag vet att ni bryr er, åtminstånde vissa av er, och jag älskar er för det.)

 

emma

30 maj 2008 19:39

du får tjata hur mycket du vill om dom ;] jag är ju typ den enda som inte mår dåligt :p

http://enrosagurka.blogg.se

 

Hannah, din syster för alltid och alltid

31 maj 2008 16:13

Ge dig Alexx... Du vet att du kan prata med mig om allt, precis allt, jag blir sårad när du stänger in dig sådär. Det finns många som vill lyssna, i alla fall två: jag och Emma. Det där inlägget kändes väldigt ego - du vet att jag vill lyssn, jag lägger ner mer energi på att lyssna på och trösta dig, än att själv försöka orka med något.
Och vad fan - vi har hört dig älta dina problem i åtminstonde ett år, bara för att ingen har energi kvar att lägga på andra så betyder det inte att ingen bryr sig om dig längre! Fan Alexx, du om någon borde väl veta hur det är? Hur det är att inte orka tänka, inte orka bry sig? Vi, jag, älskar dig fortfarande, vi, jag, har bara inte energi kvar att göra något! Jag orkar fan inte med mig själv, hur hade du tänkt att jag skulle orka leva någon annans liv?
Ibland förstår jag inte hur du tänker, men samtidigt - jag vet hur det är att känna sig utanför, jag vet hur det är att tro att ingen bryr sig.. Jag om någon borde veta hur det känns..
Förlåt änglasyster, jag älskar dig så jävla mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är påväg uppåt nu. Till slut. Hoppas, hoppas. ...

Så... Idag har jag varit på BUP igen, äntligen >.< Det gick väl okej, eller, egentligen inte. Det känns som att de håller på att avsluta för mig så att jag inte ska komma dit längre. Men vafan, jag behöver gå där. Helst en gång i veckan ...

Det är konstigt egentligen, förut grät jag nästan aldrig. Nu däremot kan jag inte sluta. Jag gråter och gråter och gråter, utan någon speciell anledning. När jag var yngre var jag rädd för att visa känslor, därav så grät jag inte. Men nu så verkar ...

Ibland är det bara fel. Oftast är det jag som är fel

  Pappa bara klagar, men jag ska till mamma imorgon. Till helgen så blir det Norrskrammel på Norra Berget. På lördagen spelar Mimikry och Secret Holiday, måste ses! Vill ha roligt, även om det bara är på ytan jag blir glad, så är det bättr...